måndag 28 september 2009

Tack för att du är nyfiken på mig!

Det här var ju trevligt, en utmärkelse/utmaning från
Eva (Urmodern) stolt och lätt stöddig blir man.



Å så var det dom där 10 sakerna om en själv, har funderat
ett par dagar och så här får det bli:

* måste försöka inse att inte alla i min omgivning
älskar stickning så som jag gör
* pälsdjursallergiker
* svär alldeles för mycket
* skulle vilja skriva en bok
* handlar mer garn än jag "gör av med"
* älskar att laga mat och att ha goaste vännerna runt
matbordet
* fanatiskt intresserad av att följa speedway-laget
Indianerna
* arbetar som transportledare
* längtar tillbaka till "Fäboden"
(skulle kunna skriva ytterliggare 10 saker...)

Tack igen Eva, du får den tillbaka i ett krampaket!!

Och så vill jag ge den vidare till:

HANDGJORT - för att jag är nyfiken

FRÖKEN ELSAS VIRKBLOGG - för din blogg underhåller mig

MARIA´S GARNHÄNDELSER - därför att

EVA i HALMSTAD - för att våra stickningar har
varit på Ullevi ;o)

SILLEN STICKAR - när jag för 10 månader sedan blev en
"riktig" stickerska och surfade runt bland stickbloggar
så hittade jag din gråa cirkelkofta, den sög musten ur mig,
en dag ska jag ha/göra en sådan

TANT KOFTA - det du delger oss är vackert

Det är många fler som ska ha utmärkelser, men då måste
jag sitta här heeeela natten å då hinner jag ju inte sticka
något... det tror jag säkert att ni har förståelse för.

lördag 26 september 2009

Återhämtar mig sakta men säkert

Tisdagen bjöd på kanon-speedway, tänk att Indianerna slog
regerande mästare. Under kan ske tänkte jag, tog med dottern
och slog följe med en arbetskamrat och hans kompisar för att
se returmatchen på onsdagen. Eller slog följe, jag fick köra till
Gislaved. Dom började fira redan på vägen ner. Så efter 25 mil,
1,5 tim väntetid på plats (skyfall) och efter ungefär 4 heat så
kunde man bara konstatera att undrens tid VAR förbi. Det var
som om ett helt annat lag intagit banan. Lejonen körde skiten
ur dom
, var det värt att åka... JA säger dottern. Så nu är
säsongen definitivt slut. Återstår bara finalen som kommer
stå mellan Vargarna och Lejonen. Vi hoppas på Vargarna som
har varit årets "underdog". Man kan förlänga det hela genom
att åka till Norrköping nästa vecka fast det inte är ens favorit-
lag som kör...

Så i tider som dessa så är det väl tur att man ser glädje i andra
saker. Här är något färdigt som jag är riktigt stolt över. Mina
halvvantar, freestyle stickade. Liten flätresår (tips från
coachen
), slätstickning och avslutat med mosstickning. Stickade
i Debbie Bliss Pure Cotton, knappt 2 nystan gick det åt.
Gosiga, inte perfekta men lika många...



Å så har darlingarna från over there landat. Ramlade över detta
garn när jag porrsurfade (läs tittade på garner) en dag.
Ty-Dy Wool, inhandlade hos Jimme Bean Wool. Mera
halvvantar kommer det säkert att bli.
Mer då, jo har beställt hem mer lin från Yll&Tyll till min
Clapotis, har nu avverkat 2 härvor och tänker använda 2 till.

måndag 21 september 2009

Det kom ett mail på torsdagen...

... med en liten förfrågan om vi hade tid/lust att umgås! Klart vi
hade, jag stövlade in till chefen och gjorde klart för honom att jag
INTE tänkte jobba fredag. OK! Catarina var ledig, Katharina tog
med sig jobbet och Karin såg fram emot vårt besök. Så så fick det
bli. C och jag hämtade upp Ulrika i city. En liten stickstund och
utbyte av tankar samt lunch i mitt hem, så trevligt. Sen tog vi
med oss Ulrika till Karins gård och butik. Medan vi väntade på
att Karin skulle komma hem från en inköpsresa så hälsade vi
på djuren och tittade runt lite på gården. Det har väl inte undgått
nån att C´s favoriter har det latinska namnet cattus?

Fränaste frillan på gården...


Sjutton vad det kliar i mulen, tror jag fått hösnuva...

... vänta nu, såg ni det där?









Så kom då Karin och Håkan hem. Nu skulle vi minsann få se
något vackert. Tänk det finns så mycket saker som är vackra,
garn, magrutor, blommor, kurvtagningar, tavlor, men den här
han skulle vara något alldeles speciellt. Så speciell att C inte
kunde hejda sig utan var tvungen att får en förhandstitt.

Och nog var han tjusig alltså, alldeles korkskruvig.

Sen fick vi åter en del sticketid. Pratade, skrattade och mådde
bra. Ulrika passade på att frossa bland Karins underbara garner.

Även om man har besök så stannar inte livet på gården av,
här är det några djur som skulle flyttas. Kommer genast att
tänka på låten: Hela familjen går ut med geten...

Vilken underbar dag vi hade tillsammans, hoppas verkligen
att vi så småningom kan göra om det. Jag gillar älskar verkligen
spontan-dagar.

torsdag 17 september 2009

Spontanledighet på G...

... som kommer innebära trevligt besök och en MASSA stickande.

onsdag 16 september 2009

Jag hann...

... med på Stickfrossas försäljning i lördags. En turkos sock-
gömma blev det.
Här ska min Zauberball-sockstickning bo tills den blir klar.

Å nu blir det en Liza Marklund, ni vet hoppar bakåt i
berättandet istället för framåt. I måndags när jag skulle ta med
Jenny på stickcafé så skulle hon inhandla garn till ett mönster
på en mössa hon bestämt sig för att sticka. Jag skulle bara
följa med, BARA titta INTE handla. Ja men det är ju lätt när
man ramlar över något som detta.

Rowan by Kaffe Fassett, alldeles för vackert (alldeles för dyrt) för att
lämnas kvar på en disk. Hörde hur hon (ja det är en hon)
viskade, ta mig med hem, du behöver mig, du kan inte leva utan
mig... Nu ligger hon här brevid mig så timid och oskuldsfull. När
hon har mognat så ska hon få bli ett par vantar, ska bara hitta
"rätt" mönster.

Förresten, vi gjord´et. Det blev en resa till Vetlanda direkt
efter jobbet. Stod startklar vid jobbet och väntade på sambon
(som varit vaken hela natten och kört lastbil från Umeå)
och dottern. Svusch iväg, missade ett heat. Nu bjöd inte
kvällens match på nån sensationell körning. Det var rent utav
tråkig speedway. Men det är alltid en fröjd att se sveriges junior-
mästare köra, Tomas H Jonasson, även om han tillhörde mot-
ståndarlaget. Vi förlorade med 8 poäng. MEN när vi sätter oss
bilen för att påbörja hemfärden så meddelar sportradion att.
INDIANERNA ändå gått vidare till semi - pippipippi. Det hela
hängde ju inte bara på vår prestation utan handlade även
om de andra lagens resultat,och med 2 poängs marginal,
2 POÄNG så gick det.Där förlängde vi säsongen med
ytterliggare en vecka.
Vi syns på Hea nästa vecka. Blev ingen
stickning i bilen på vägen
hem, intog läge gamnacke...




tisdag 15 september 2009

Vilken vacker morgon, blir det en vacker kväll

Dom knappa 20 minuter det tar för mig att med bil åka till
jobbet var banne mig rent poetiska, vackert så man är nära
att brista ut i gråt. I vissa områden låg morgonfukten mjukt
över trädtopparna likt flortrunt silke. På andra ställen ringlade
dimman likt ormen i paradiset. Men, det var kallt, tog samma
outfit som igår, tunn tröja och en stickad kofta. Fick göra en
helomvändning på trappan och hämta en väst,
endast 4 grader - friskt.

Nu är frågan, blir det en lika underbar kväll. Ödesmötet
Vetlanda - Indianerna. Sitter här och funderar, ska vi
eller ska vi inte. 24 mil enkel resa, eller ska man vara
hemma och följa matchen på nätet...

Igår var det måndag! Stickcafé hos Karin, åh jag mår så bra
när jag åker därifrån. Träffa goa vänner, äta goa ostar, får se
goa stickningar. Fast jag försöker hålla ett visst avstånd när
någon visar ett nytt projekt, vill just ni INTE inspireras till
ytterliggare projekt. Jaaa, och det är ju lätt. I alla fall, igår
hade vi två nybörjerskor med oss min vän Jenny och så var
Kattis moster med. Båda med varsin första gångs stickning
i händerna, måste säga att dom var mycket duktiga. Det är
nämligen inte alltid helt lätt att koncentrera sig i denna
församligen när vi är rejält uppvärmda, ni som varit med vet
vad jag menar. Längtar redan till nästa träff...
Å så alla nya underbara garner som Karin fått hem, uppdukat
likt en läcker garnbuffé.

Men, ska vi eller ska vi inte...

söndag 13 september 2009

Garnfrossa hos Karin och avrapportering

Imorgon (måndag 14/9) är det dags för Stickcafé hos Karin igen.
Extra roligt eftersom hon fått hem en del nya garner.
Titta och njut...




Dessutom har hon fått hem Shoppe Wolle Zauberball. Och just
en sådan boll jobbar jag bland annat med nu. Ska bli ett par
sockor, mönstret hämtats hos Drops. MEN är inte riktigt nöjd,
för trång ingång, så jag börjar om och lägger till nån cm med
resår innan jag börjar med mönstret, borde funka.
Mer då, jo Clapotis växer. Måste besälla mer lin från Yll & Tyll,
kommer inte räcka med dom två härvor jag har. Vill att sjalen
ska bli riktigt stor och mufflig. Och så vill jag att den blir klar
IGÅR, är alltså ett prioriterinsprojekt. Önskar att jag kunde
hitta mer sticktimmar.
Ännu mer, en tredje axelvärmare. Började så sakta på den när
vi var i Värmland. Stickar den till Karin i hennes egen mohair.
Bilden ger en helt missvisande färg, sjalen är grön inte blå. Tänk
er "björk som börjar få höstfärg".

Och så måste jag bara visa. Det här äpplet kom Karin med när
vi hade lite kvalitetstid under lördagen. Skulle tro att det väger
ungefär 0,5 kg, vilket monster, kommer inte ihåg sorten.

torsdag 10 september 2009

Glädje och sorg en tisdag

Det var först när jag var på väg hem som det slog mig... det här
var kanske min sista live-match för i år. Högg till i både bröst
och mage samtidigt som fukt sakta svepte ner för min kind.
Så är det!! Men om gud vill och byxorna håller så har vi
(läs Indianerna) en liten chans att ta oss vidare. Efter att ha
hållit seriens vinnare stången så blev källens match oavgjord.
Dessutom var två av dom bättre skadade, Pepe och Simon,
så det såg inför första start ganska mörkt ut. Men ack så man
kan missta´sig. Det glimmrade till både här och där på ovalen.
Och eftersom motståndarlaget har världens f.n bästa förare,
Crump, så tycker jag nog att vi egentligen vann. Kvällen bjöd
på några av årets höjdarheat. Tuff körning, legendariska
omkörningar och aggresiva kurvtagningar, en otäck olycka som
trots gick bra. Nu hoppas vi att tisdagens bortamatch inte ska
bli en alltför stor utklassning (negativ, icke, försöker vara
realist), och att övriga matcher är oss gynsamma.

Mer bilder finns HÄR.

Tröstar mig med en Zauberball, ett par sockor blir det...

måndag 7 september 2009

Med Evert på Näset tills byxorna spricker

Hade sett fram emot denna tripp så enormt mycket. Avresan
kunde inte närma sig tillräckligt fort men så till slut var det dags,
som Karin skulle ha sagt, i gröppera på plassera gnii. Så var vi
(vi = jag och C) iväg. Mot Värmlandnäs, ut i djupaste Värmlands-
skogera styrde vi medhavd kärra. Spännande bara det, har kört
med släpkärra en gång förrut, för 20 år sen... Men det gick bra,
vi landade på rätt ställe utan felkörningar. Väl framme togs vi
emot av en polsk grevinna, Izabella, och hennes man, Ingemar.
Dom bodde vid den "station" där vi skulle stå och sälja varor från
Karin och Håkans gård.


Efter att vi lämnat av kärran hos dem så tog vi oss vidare till
vårt boende, Millesviks vandrarhem. Kan varmt rekommen-
deras. Mycket trevlig personal, rent och snyggt och definitivt
prisvärt. Precis så som man vill ha det.

Efter att vi intallerat oss i vårt rum så var det dags för en bit
mat. Vi körde tillbaka mot Säffle. Sist jag var i dessa trakter så
såg jag detta ställe som utifrån tilltalade mig - GalnaTuppen.

Enkel och mycket trivsam miljö, med trevlig och effektiv personal.



Vi beställde varsin skördeburgare med kantarellcreme, njutning.

Efter maten blev det en lite promenad ut på byn. Folk och
marschaller överallt. Men eftersom vi skulle upp skapligt och
vara pigga och fräscha så åkte vi strax tillbaka till vårt rum.
Ännu ett litet äventyr i sig, himlens portar öppnade sig totalt,
samtidigt som vinden valde att öka hastigheten till tornado.
Det var som om någon låg på motorhuven och samtidig riktade
3 vattenslangar med fullt tryck mot vindrutan, såg ingenting.
Sicksackade hemåt i snigelfart. I det här läget kändes en viss
uppgivenhet, tänk om detta var vädret att vänta under hela
helgen. Men icke...

... perfekt väder. Strax efter 08:00 var vi på plats vid vårt stånd.
Tältresning, bordsmontering och framplockning av varorna
förflöt under pefekt samarbete (Catarina jobbar jag fotar).

En stund innan "öppningsdags" kunde vi lugnt slå ner våra
rumpor för att i ro intaga medhavd frukost.

Evert och hans vännina marmelad väntar på att få följa med
någon hem.
Och gissa om många Evertar fick ... när klockan var nånstans
efter 13:00 insåg vi att osten skulle komma att ta slut. Så vi fick
vackert ringa hem till Håkan och meddela den trevliga panik-
situationen. För det var ju faktisk kul att ringa till dom att
meddela att folk var som tokiga i deras ost. Uttrycken i en del
människors ansikten när dom smakade på Evert kan knappast
beskrivas. Ryktet om osten verkade ha spridit sig på de olika
stationerna, folk kom nästan rusande och undrade om det
var här osten bodde!! Om vi fick tid över så ville Karin att
vi skulle stå och sticka med hennes garn, marknadsföring.
Yeah right... folk hade inte vett att hålla sig borta, det var inte
många varv vi hann göra.
En stund innan stängningsdags fick jag vackert sätta mig i
bilen köra mot Karlstad för att möta upp Karins föräldrar som
kom med mera ost.

Annat trevligt - bland allt detta folk dyker det upp en kvinna,
Kristina, och meddelar att hon är en våra bloggläsare boende på
Näset, en likasinnad stickerska. Vad glad man blir, hon hade läst
att vi skulle vara där och kom bla. för att träffa oss och titta på
Karins fina garner. 2 härvor blodgrapefärgad mohair fick följa
med henne hem. KRISTINA, vi hoppas på att inom en snar
framtid få se din ev. blogg ;-).

En av dom lugnare stunderna under lördagen.

Efter dagens avslutad knallejobb, C fick själv plocka ihop allt efter-
som jag satt i bil med ost, så var det dags för nästa aktivitet.
Middag med familjen Borgström. Mycket goda vänner till mig och
min familj. Dom har stuga ute på Näset, och det var på detta viset
jag uppäckte Skördefesten. Vi var av dom hitbjudna förra året
under den helg det var just Skördefest och besökte en massa
stationer. Eftersom jag inte skulle besöka några av dessa ställen
i år så fick dom ett uppdrag av mig. Förra året köpte jag en tavla
av en lokal konstnär. Nu ville jag ha ytterliggare en med liknande
motiv. Gissa vad dom hittade och som jag blev jätte förtjust i,
inköp gjordes.

Så, resten av kvällen spenderdes här:



och så här:

Trevlig sällskap, god mat, gott vin och den där alldeles otäckt
vackra utsikten. Tack så jätte mycket för allt...

Söndagen blev något lugnare, men det var i stort sett folk
hela tiden.
Till och med "granntanten" Gun som sålde den underbaraste
sylt hann med ett litet mellanmål.

Passade under denna dag på att fota lite av Izabellas underbara
trädgård. Hon har den öppen under sommaren och man kan
handla en del av hennes växter.


Tiden går fort när man har roligt. Plötsligt var arbetshelgen slut.
Var bara att packa ihop och börja förbereda sig för hemfärd.
Tänk så mycket trevligt folk man träffar under tillställningar som
denna. Speciellt våra stationsvärdar Izabella och Ingemar. Om
Karin bestämmer sig för att Ostbiten ska vara på plats vid
Skördefesten nästa år så hoppas jag att det blir på samma plats.
Och att det är "vi" som ska jobba det tänker jag bara ta för givet.

Världens bästa godispåse väntade när vi kom hem, nån gång
ska jag visa er vad den innehöll...