Tävling

Hittade en tävling med alldeles underbara priser...

Känner att jag är på G...

... till slut. Veckan började med en helg som innebar både fest
och vemod. Några av våra bästa vänners 20-åriga son (Kalle)
drar till Umeå i 5 år för att plugga. Så han bjöd in till stor baluns
dagen innan avfärd. Släkt och vänner i alla åldrar. Å man ska
kanske tänka på sin ålder, det går inte att hålla samma tempo
som 20-åringar, tror att jag lämnade efter mig både ett muskel-
fäste och minisken på dansgolvet (numera stampat jordgolv).


Har åter igen gett mig på skiraste, och åter igen har jag gjort fel
(söndagen var ingen bra dag för spetsstickning). Bestämde mig
för att ge den ytterliggare en chans, lyckas det inte så bränner
jag mönstret och lägger Karins fina garn i frysen. Efter viss
mental coaching från min stick-mentor så gav jag mig på den
igen. MyFaiLady-moment (ni vet, min gud jag tror hon kan det).


Två mönsterrapporter avklarade. Å nu ser och känner jag när
det inte riktigt stämmer, bara att backa (låter trevligare än
att repa) några maskor och börja om. Men det är för mig INGEN
social tv-stickning (än) måste vara ordentligt koncentrerad.


Iblande dyker det upp sådana där "lycka-mail". Grattis du har
vunnit 6:e pris i StickaMeras sommartävling nr 2, pippipippi.
Ett underbart Maxima-nystan från KarMa. Tackar tackar.


Har inte "bara" saker på G.

Anna´s axelvärmare (visas här motvilligt av dottern). Den blev
helt underbar i Mirasol Sulka, gick ganska precis åt 8 nystan.

Mer på G då? Jo, när vi var på fäboden så hade Ulrika en så
*hittarinteordet* sjal. Clapotis, så jag lovade mig själv att en sån

skulle jag göra mig. Bestämde mig till slut för Yll&Tyll´s lin. Så
med mönstret i högsta hugg (det svenska) drog jag igång,
efter 45 sekunder - SMS till C. Varför finns inte stickmönster

inlästa som ljudböcker, jag kan bara INTE läsa mig till vissa

mönster. När jag väl får mönstret förklarat för mig så är det
solklart (överdriver lite). Till slut så är även Clapotis på G.

Backade (repade) upp det hela en gång och gick ner en
storlek på stickorna. Vill att den ska bli så där alldeles
perfekt.

Inte långt därifrån jag bor så ligger ett stort köpcentrum,
Marieberg. Där pågår just nu en stor återinvigning, så i
torsdags följde jag med några vänninor dit och vi tänkte
se vad alla butiker hade att erbjuda. Tokrea här och där.
Kolla vad jag tidigare i veckan spanat in, och som nu fick följa
med hem.
Började faktiskt på Clapotis innan jag såg väskan. Gissa om jag
vill bli klar. Har inte bestämt mig än, får jag använda väskan innan
sjalen är klar hmmm??

Tyvär så kommer nog den här ha hunnit blomma över innan
sjalen är klar, om inte så kommer nog grannarna få lite att
fundera över, typ kamouflage-cerise...

Fyndade även en väska storlek större, ser ni det brudar. Nu
kanske jag inte behöver ha 13 olika små när vi ska till Fäboden
nästa gång, för det ska vi väl?

Lite reklam, Värmland och garn

Första helgen i september så är det dags för årets Skördefest

på Värmlandsnäs. Där kommer jag och vännen C vara för att
sälja av Karins underbara garner och ostar. Så är ni i närheten
eller om ni blir sugna på att göra en utflykt just denna helg,
åk dit. Kanske inte bara för att träffa mig och C, det finns även
mycket annat att se (vi kommer att vara vid klutt 13).

Vi var där första gången förra året med goda vänner och det
var bland det trevligaste jag gjort. Vi åkte runt bland en massa
gårdar, såg oss omkring och gjorde diverse inköp, tavla,
ostkaka, smycken, sylt, tvål, sockor m.m. Så ett besök i
området denna helg rekommenderas varmt.

Lite mer reklam:

Zauberball, snart i en butik nära mig...

Uppdatering av min garnvärld

Kolla vad jag fått av en mycket god vän, en alldeles alldeles
underbar Zauberball från Schoppel Wolle. Den ligger här hemma
och är bara vacker, har inte ens funderat på vad jag ska göra
med den. Egentligen skulle den kunna marknadsföras som
en avstressnings-boll, blir alldeles harmoniska när jag sitter
och klämmer på den. Så först och mest, TACK Catarina.

Nästa tack. Som ett brev på posten, en provpåse från
VikanGarn (en av sponsorerna under den lustfyllda stickhelgen)
2 nystan av hennes kamgarn som räcker till ett par muddar. Visst
är det härliga färger. Köpte även en del när vi var på Fäboden,
men det har jag inte visat upp, än...
Tack så hemskt mycket Viveka.
Fäboden ja, där började jag på "Skiraste sjalen", övertygad om
den kommer bli så otroligt vacker i Karins lesterull.


Men så gick det inte riktigt som jag tänkt mig...

Och så har jag varit och införskaffat mig vad varje stickerska

bör äga, en block-matta.

Så nu ligger Annas axelvärmare på block.

Å så måste jag bara, ni kanske redan har upptäckt den,
rekommendera boken, Livets aviga och räta av
Kate Jacobs. Läser mest deckare men denna roman
när man är stickerska är bara ett måste.Helt underbara
små tankvärda ord, jag citerar:

Masktätheten
När ett barn lär sig att gå börjar det med pyttesmå steg. Det
är samma metod som när man sätter igång med en ny
stickning. Innan man börjar sticka efter mönstret måste
man göra en provlapp. Sticka några varv och kontrollera
att masktätheten överensstämmer med måtten i
beskrivningen. (Annars kommer plagget att bli antingen
för stort eller för litet). Om provlappen blivit större eller
mindre än det angivna måttet får du anpassa din teknik så
att det stämmer. Försök med grövre (eller tunnare) stickor.
Du får kanske göre mer än ett försök - och kom ihåg att den
individuella masktätheten kan förändras efter hand som man
blir vanare. Det konstiga är att två personer som använder
stickor av samma tjocklek kan prestera maskor av olika
storlek och täthet. Men hör och häpna: trots de här
skillnaderna kan de båda två skapa något som är lika
fantastiskt.

Fäboden

Inte vet jag om det blev så bra som jag hoppats... nja det blev
nog faktiskt till och med ÄNNU BÄTTRE. Så mycket att visa
och berätta, vet knappt vart jag ska börja. Men från början
kan väl kanske vara bra. Torsdagmorgon anlände mina
resekamrater C och K och redan där började äventyret.
Förstår inte varför jag kan minimera min packning, såg ut som
om jag skulle vara borta i 3 veckor. Skulle det nu ha varit så
att Karin INTE fått förhinder och vi skulle haft ytterliggare en
person med packning med i bilen hade jag fått satt fast mina
väskor på taket med silvertejp.

Vi började med ett stopp hos Sy&Sticka. C ser ut att hitta något
i Lottas garnlager som passar. Inhandlades några hg.

Därefter blev det lunch vid Sundborn. Där träffade vi på dessa
underbara handarbeten.

Tog en liten promenad i området. Besökte en antikbod. Då jag
själv är en älskare av huvudbonader så förstår jag inte varför
denna lilla rara tingest inte fick följa med hem. Ja hatten alltså,
Katta var med under hela resan.

Vi har anlänt, och efter 17 minuter är vi igång.

Inte ens natten kunde hindra oss.

Fredag förmiddag fick vi chansen att prova på tvåändsstickning.
Hade ingen aning om vad det var innan jag fick det visat för mig.

Trodde att man stickade på vanliga stickor från två håll, men
riktigt så var det inte. Strumptickor och två garnändar, därav

namnet antar jag. Dödergök var vår intruktör, en mycket

kunnig sådan. Nu är jag ju inte en person som besitter världens

största mått av tålamod så jag jag lade det hela åt sidan, resten
av dagen och återupptog det hela under söndagen. Kom i allafall

en bit.

Kolla in Dödergökerskans alster, kan man bli annat än inspirerad.

Jag kommer definitivt att försöka mig på detta fler gånger.
Funderar redan på vad och om man ska försöka göra ett eget

mönster.

Stickerska på rast...

Fredag kväll kunde kära Karin komma ifrån och göra oss
sällskap. Denna afton bjöds det på glödgrillad sill och underhållning.

Man skulle kunna tro att det är näcken som underhåller, Karin

och Catta verkar alldeles trollbundna.

Medans andra relativt oberört stickar vidare.

På gården fanns diverse djur som höll oss sällskap, en del lite
närmare än andra...

Lördag förmiddag var det dags för nästa gäng att prova på
tvåändsstickning. Här verkar kursinstruktören ha fått igång
tankeverksamheten rejält på Kattis.

På väg...

... till ett tvättställe. Vårt boende kunde inte erbjuda dusch så
det fick bli bad i det fria. Första vaskningen blev bakom ICA

i Furudal, å det var säkert en syn. Nästa gång valde vi att
åka till detta underbara ställe, Djuptjärn.

En trollsk natt, naturen omkring oss var helt otrolig.

Efter natt så kommer dag, å då satt vi där igen. I sol och i skugga.
Trots solskyddsfasktor 30 och att jag mestadels uppsökte skugga
så lyckades jag få en skaplig färg med mig hem.

Salig blandning. Dom tvåbenta är i alla fall på väg för att ta
gruppfoto.

Deltagarna erbjöds att inhandla lite av Karins underbara mohair.
Vet att jag visat den flera gånger men jag kan bara inte låta bli

att fota dessa underbara garnkarameller.

Sista måltiden. Det har varit min sorg under semestern, jag
missar det gemensamma fredagsmackan, den som har den
underbaraste sill som pålägg. Vad fick vi sista dagen,
husbondens egen inlagda sill. I stort sett samma som den jag
längtat efter hela semestern. Var det nån mer som tyckte att
den var alldeles underbar (lite för söta bara), hör av er, jag
har receptet.

Mitt signum...

Vill bara delge lite vackert utan kommentarer:

En estetiskt riktig stuvning.

På väg hem.

Sammanfattningsvis!! Jag hade så otroligt trevligt bland alla
duktiga stickerskor. Är verkligen en sporre att ge sig på lite
mer avancerade projekt efter att ha fått se vad ni hade gjort
och vad ni hade på gång. Gör så gott jag kan för att jobba i
kapp med min egen erfarenhet. Innan jag var på första

stickcafet hos Karin (ca 10 månader sen) kunde jag bara räta
och aviga fram och tillbaka. Nu vill jag göra en likadan sjal som

Ulrika hade (tappade maskor), omåttligt avundsjuk på
Dödergöks cirkelkofta, kommer göra flera tovade sittdynor
till kalla rumpor, kommer antagligen försöka efterapa
Frödings otroligt vackra regnbågskofta m.m m.m m.m.

Boendet, så underbart, vad gjorde det att det bara var

dass å ingen dusch. Å bara det här att få sätta sig vid dukat
bord i FYRA DAGAR när hände det sist - innan man

flyttade hemifrån - inte behöva ta reda på nån disk.
Djuren som höll oss sällskap på gården, hundarna som

vaktade oss på natten, jaa okej då dom höll varg och björn

borta från djuren men jag vill intala mig att dom skyddade

oss också. Jag hoppas att man nån gång får träffa hela detta

gäng igen nån gång, kanske till och med på samma ställe.

Och till slut, TACK SÅ HEMSKT MYCKET ULRIKA, du
gav i alla fall mig en helt otroligt underbar upplevelse.